När jag fyllde år senast, fick jag av - vad vi kan kalla för mina plastpäron, men de känns mer som kompisar - en biljett till Kalle & Bengans Julshow. Den presentkaramellen har jag sugit länge på och konserten gick nu äntligen av stapeln igår. Mina och deras härliga favvisar. Musik & instrumentgeniet Kalle Moraeus och den utomordentligt dragspels och -sångbegåvade snyggingen Bengan Jansson, eller som Kalle presenterade honom: Järvsö´s egen alfahanne - som tydligen har avbrutit Vasaloppet redan i Everstberg tre år på raken. Nåja, han kan både hantera bälgaspelet och jazztonerna långt längre än de som går i Moramålet nånsin kommer i närheten av. Bengan Jansson kan nåt så knepigt som att spela två olika bitar på dragspelet samtidigt. Det är det få som matchar. 

Och i år hade de den forna sångerskan från The Real Group med sig: Margareta Bengtsson. Jag kan googla mig till att hon sjöng a´capella i hela 22år och nu går sin egen väg med förkärlek till old'fashioned jazz - något hon gör helt rätt i! Hennes sopran är förtjusande stark och tilltalar mig allra mest när det svänger. Och inte nog med det: tjejen spelar harpa och har feeling för ursnygga skor.



Som alltid blev jag urglad av Kalle & Bengan. De mixade sin konsert med temat ur de flesta genre. Allt från psalm till rapp, jazz och folkmusik förutom rock n' roll under falskt flagg att det i handboken för julkonsert står att första akt alltid bör avrundas med ett skillingtryck. Det är märkligt hur man kan känna sig stolt  när person som de facto tituleras rikspeleman på fiol plötsligt växlar till gura och river av ett rock n' rollriff som han då aldrig hade gjort annat. Orkestern var som alltid minst lika underhållande att betrakta. Att de har kul är inget understatement.

Konserten avslutades med Koppången.
Den har skapats av storebror Moreaus och är otroligt vacker instrumentalt, men med Margareta Bengtssons spröda stämma till Py Bäckmans text blir den inte ett dugg sämre.




Stort varmt Tack för årets konsert och för en mycket trevlig kväll!