Vet med mig att jag ibland låter självgod. Och det kan kanske hända att någon även tycker att jag är det. Det gör mig inget, vid min ålder bjuder man på sånt. Verkligheten gör sig påmind även för såna som jag. Det står nu solklart för mig att de sidor som eventuellt är bra, ändå inte uppväger de dåliga. Jag är burdus och tar för lite hänsyn till de i min omgivning som inte står ut med spontana känslomässiga uttryck. Så jag får backa. Med besked. Och det är både smärtsamt, svårt och frustrerande.



Men man har väl varit med förr!

En hypomaniker vet mycket väl hur man undviker en djupdykning.
Man sätter fart i köket. Och gör eget smör som man ska presenta de som fortfarande gillar en, med.

Det var så skojigt. Och det blev så himla gott. Imorgon kan hända att receptet ligger ute på airams matblogg.

Och förutom det har det förberetts med Tacopaj & Guacamole som studenterna ska smaska på till lunch mellan intervjuerna imorgon. Och chips av Serranoskinka minsann. Lite plock som Gruyere, Timmermanskorv, körsbärstomater och fläsksvålar kommer nog till pass. Här är nu matlådor packade för ett helt regemente.

En ganska skön känsla, att vara hög.