Tossiga morsan har passerat 80-strecket.
Och hon gjorde det med dunder o brak. Eller i alla fall med barn och barnbarn. På en herrgård och till hambo.

Tossiga morsan är så makalöst seg i vändningarna att jag både skulle hinna åka till macken och tanka bilen full och ta en tur förbi skogen för inhämtning av 2-3 liter bär, innan hon kommit från sin port till soprummet. En promenad på sisådär 50 meter. Om ens.

Men på herrgården, där dansade hon. Inte Mazurka, Schottis och Snoa som förr kanske. Men hon var uppe för styrdans med både sin enfödde favoritson, barnbarn, kvinnfolk och undertecknad.



Det "kan" förstås haft betydelse med vinet. Vår mor har i det närmaste levt ett alkoholfritt liv. Men nu höll
hon tillgodo med både det vita till förrätten och det röda till varmrätten. Förutom att hon drack mingelrosé innan. Inga mängder förstås, men tillräckligt för att danslusten i benen skulle väckas. Med besked.

Jag trodde väl aldrig att hon skulle mäkta med en hambo, men där gick jag bet.

Nästa vända till soprummet blir nog en baggis. Och bilen förblir antagligen smutsig. Nu vet jag ju vad hon går för...

Tror att det var ett jättebra beslut vi tog. Man kommer liksom till en ålder, när den enda gång "alla" sammanstrålar är på begravningar. Nu sågs vi under lättsamma former. Och la nog grunden för att nästa tungsinta sammankomst blir en aning mer hanterlig. Om inte annat, så får vi då prata om när tossiga morsan mot alla odds dansade mest av alla på festen.