Jag dammsuger och plötsligt ringer telefonen. Stampar till på knappen och rör mig emot signalen, som lika fort tar slut. Återvänder till dammsugaren, startar och ska precis styra mot hallen när signalen är där igen. Samma visa igen. Och samma resultat. En signal och inget mer.

Hinner ut i hallen. Dammsuger med akrobatisk hållning mellan dojjor och under pjuckhyllan. Då är signalen där igen. Kastar mig handlöst utan att stänga av. Tänker att det är tossiga morsan som är i nöd. En signal och inget mer för tredje gången. Ringer upp henne istället men där tutar det upptaget.

Återvänder. Hör telefonhistorien upprepa sig och tänker att jag struntar i det. Jag tänker inte svara förrän det rör sig om åtminstone två signaler.

Tar ändå med mig telefonen och dammsugaren till köket. Lägger luren på en bänk och startar maskinen. Så ringer det så fint en signal igen, till o med innan jag hinner vända mig om mot telefonen. Nä, nu jäklar...

- Men mamma, varför gör du sådär. Ringer hit och lägger på innan jag hinner svara?

- Vadå, har jag ringt?

- Har du inte det. Ringt till Maria alldeles nyss?

- Jo, det har jag.

- Men varför lägger du på?

- Har jag lagt på luren?

- Ja, fem gånger och jag dammsuger här och hinner inte svara när du bara ringer en signal!

- Har jag ringt fem gånger och du inte har hunnit svara?

- Ja, det har du.

- Men skit i att dammsuga då, det är bara onödigt!