Tossiga morsan har förberetts en tilltänkt operation i veckor. Hon informerades så sent som igår kväll om förestående planeringsdag och om allt den skulle innehålla på sjukhuset idag. Och hon väcktes tidigt i ottan för att "hinna med" både tankar och aktivitet. Allt gick fint. Det kändes verkligen som om vi var på samma nivå. Jag hade björnkoll och trodde mig om att kunna projicera harmoni. Så satt vi där, på hennes stenhårda gamla furustolar - som två ugglor i morgondiset. Jag med fika och probiotisk fildryck. Hon med alla piller, sillburken, den inlagda strömmingen och smörgåsarna. Med en djup suck fick jag höra:

- Om jag stänger mina ögonlock, så somnar jag på direkten nu.

- Jo, du brukar vilja somna när det är jobbigt för dig i livet mamma.

- Brukar jag?

- Ja alltid. Du stänger av med sömn. Ungefär som ett flyktingbarn som kopplar bort medvetandet.

- Jag är ett flyktingbarn.

- Jaså? Vilket land kommer du ifrån?

- Norrland!