Berättar för boysen hur långfredagen enligt djup tradition formades och kändes när jag var barn. Att vi blev hyschade på. Att de bara spelade psalmer på radion. Att man inte fick leka. Att ingenting var öppet. Att alla människor förväntades vara ledsna. Och så skojar jag och säger att detsamma skall gälla för dem idag. Att de absolut inte får märkas och höras. Att vi ska respektera sorgen över Jesu korsfästelse och död. Lillebror frågar om man får göra sånt som inte hörs då? Och konstaterar:

- Va´bra! Då kan vi spela poker hela dan!