Var med om en slags instudering av mig igår. En intervju i all sin enkelhet - eller komplexitet, förstås. Klurigt. Jag fick tänka efter ordentligt. Var en aning rädd att svara fel. Ville göra gott intryck. Det gick nog bra. Eller, det vet jag att det gjorde. Bekräftelse på det är uttalad.

En sak som däremot inte alls var svårt att svara på, var hur jag förhåller mig till alkohol. Spontant och utan krusiduller informerade jag om min kärlek till rött vin. Samtidigt som jag underströk hur tråkigt måttlig jag är. Att det inte blir så många avsmakningar som jag kanske skulle behöva därför att jag inte riktigt är typen som bara tar mig ett glas eller två fast jag borde. De log, för att inte säga skrattade. Kanske såg jag törstig ut.

Den saken har jag ändrat på idag. Den här påskhelgen kör jag på omåttlighet. Ska försöka fylla depåerna. Eller nåja. Jag var ändå 36 år fyllda innan jag drack ur ett helt glas vin. Ikväll har jag klunkat i mig tre.

Rött vin och bra musik. Det smakar mera.

Och jag struntar fullständigt i att de under kvällen har ringt både från 70 och 80-talet för att de vill ha tillbaka sin musiksmak. Är man torsk så är man.