Ungdomarna är här. En frisk fläkt i mitt annars "så" semibedagade liv. Vad vore man utan yngre generationer? Vad än jag för upp på agendan när de är här, så har de lösningen. Helt obegripligt. Som alldeles nyss. Det spelades ett fragment av en åttiotalsdänga på tv och jag hann bara skrika till, så tog den slut. Inte en suck att jag hade kunnat gissa låten, det var för kort. Möjligtvis nynna någon takt, men inte mer.

Då hände nåt jag inte visste fanns. Ungdomarna skakade liv i sina mobiltelefoners blåtand, teveprogrammet spolades bakåt, telefonerna riktades mot högtalarna och fragmentet spelades upp igen.

Hokus Pokus - så kom ett svar på telefonenrnas internet. WAX - A bridge to your heart!

Sådär bara. Från ena sekunden till den andra. Telefonerna berättade vad jag skulle söka på Youtube. Tant frågade hur fasen det där gick till...

- Jamen, det är ju TrackID vet du väl!