En utflykt till Bergslagen och Grythyttan/Hällefors slår det mesta. Bara vägen dit är exotisk. Eller i alla fall ytterst naturskön. Trollsk på sätt och vis. Och småfarlig både för att den täta skogen hotar med vilt av alla de slag, och småfarlig för att man riskerar att skinna sig på alla loppisar efter vägen. Eller tänk om man skulle få för sig att köpa eller hyra något plejs i den trollska skogen. Ja, det vore det värt förstås.

Idag har jag fått med mig diverse bergslagsguld hem. Somligt och glassigt befinner sig i magsäcken, men en hel del står och lockar med sin glans i rumstemperatur. I kylen vilar ost.




Neerings har dagsfärsk och sagolikt god glass. Säkert är de egengjorda chokladpralinerna lika maffiga, men min dagsranson av kolhydratsintag räckte inte att prova dem just idag. En av glassarna var sådär turkosblå som jag minns att en slags skumelefanter var i min barndoms godisutbud. De smakade nog viol, den här blå glassen smakade nougat. Jag frågade varför den var blå. Jo, den hette Smurf och var "gjord av handplockade och finmalda smurfar från bergslagsskogen". Minsann.




Saxhyttegubben plockar 2300st blåbär som han pressar och silar och tappar rakt ner i 33cl-flaskor. Inga tillsatser, inget socker, inget vatten. Har druckit det förut. Inhandlat på NK. Till ett helt annat pris förstås. Plockar man så många blåbär för att fylla en liten flaska så kostar det. Å andra sidan är det ingen dryck man häver i sig. En 33:a räcker till flera. Det upplevs nästan lika smakrikt som ett märkvärdigt årgångsvin. Och bör även drickas så. Smutt. Väl kylt. Inköpte även ren lingondryck. Ser på hemsidan att det har många användningsområden. Kan kanske passa att göra nån slags LCHF-drink. Med alkohol, lingon och bubbelvatten. Nåt syrligt. Och färgglatt.

Man kan köpa Bredsjöost, både hårdosten och den blå, på plats och man kan slå sig ner i Ostkaféet och där avsmaka hembakat hällbröd bland mycket annat. Eller så kan man köpa deras förunderligt härliga ost, producerad av fårmjölk och roquefortmögel på många andra ställen i sverige. Fast det blir lite mer genuint att köpa det på plats. Eller i alla fall i krokarna. Den är dyr, och värd varje cent.

Hela vägen från Örebro till Hällefors är en upptäckt. Norr om stan, i höjd med, och kanske med inspiration av; "Kirschstångens" designiver har spenaten pepprats av heminredningsbutiker med förkärlek till det shabbychick:iga och massor av danskt och Sia. Nästgårds hittar man Pershyttan & Nora liksom Gyttorp och Stadra, ställen på jorden som kräver att omtalas i eget utrymme. Det är grönska, det är mossa & kottar och det är vatten. Det är en sann lisa för själen att utflykta den vägen en vacker sensommardag. Och att återupptäcka det som verkligen betyder nånting. Naturen, närheten och de tvättäkta människorna.  Och man kan inte låta bli att framhäva patriotismen som vill uttrycka sig poetiskt. Nu är jag ingen poet, kanske bara lite patriot som efter en sånhär dag vill sjunga lite Heidenstamskt:

Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.