Min bil har fyllt 16 år. Den har gått som en klocka sedan fabriken släppte ut den. En å annan detalj har såklart under tiden fått reparerats, men det har inte direkt grävt några djupare sprickor i min ekonomi. Än sålänge. Nu börjar sådär rent omöjliga fel uppmärksammas på bilen. Att tex båda framdörrarna går i baklås ibland. Eller att dörrhandtaget på förarsidan plötsligt släpper ifrån plåten. Något som såklart kan åtgärdas. Via nya dörrar. Där går min gräns liksom. Att börja byta dörrar på bilen känns för överskursigt för mitt tålamod.

Så jag kikar på andra alternativ. Sen länge hade jag bestämt mig för en Hyundai i30. Den är "lagom" för mig och mina behov, just nu populär, skön att köra, prisvärd och med miljövänliga tilläggsalternativ om man vill. Dessvärre tog den slemmige - en riktig karikatyr av hur gräsligt slemmiga en del försäljare kan vara - återförsäljaren i Örebro, udden av mitt beslut. Han fick mig verkligen att tänka över val av bil.

Häromdagen fick jag syn på en annons i DN. Det var reklam för en söt liten Ford till bra pris. Ford hade tydligen nått en försäljningstopp med denna modell i år. En bil för såna som mig, som mest cyklar och som egentligen bara behöver damma av bilen när tossiga morsan skall ha inköp och så för en å annan kortare utflyktstripp. Jag blev nyfiken. Och frågade min utflugne yngling, som är riktigt duktig på bilar. Han hade svar på tal:

 Lånad bild från Vi i Villa


- Öppna städskåpet och ta fram den där vita maskinen.

- Va?

- Ja, sa du inte Ford?

- Jo, vad har det med min dammsugare att göra?

- Det blir mycket billigare för dig om du köper en vindruta till den och åker på, det är ungefär samma sak.