Om man gillar feel good-filmer kan "Looking for Eric" av Ken Loach, varmt rekommenderas. I alla fall om man har förkärlek till dialektal engelska, spänningsdrama och diskbänksrealism. Och i all synnerhet om man vill ta del av hur civilkurage och medborgargarde av sällan skådat slag kan ta sig uttryck. Det är en underhållande och fantasirik film om att hitta den inre styrkan och därmed kämpa för att rusta ner hopplös livsleda, för att istället bygga upp självförtroende och återknyta gamla relationer med hjälp av riktiga goda vänner som agerar amatörpsykologer i pubmljö.

Om fotboll vet jag i stort sett intet. Nu vet jag vem Eric Cantona är och varför många andra visste det före mig. Han är huvudpersonens låtsaskompis och livscoach och således oxå en av filmens huvudkaraktärer. De heter båda Eric. Prydliga och snygga Cantona med fransk brytning och den slitne Eric Bishop med underbar Manchesterdialekt. Eric Bishop är brevbärare och lever ensam med två hemmaboende tonårsstyvsöner. Den ene är på glid och involverad i kriminella kretsar. Samtidigt som  Eric Bishop far illa av sönernas parasitliv utnyttjar han dem och snor av deras marijuanaförråd. Det är då Cantona dyker upp i hans sovrum...