Tossiga morsan hade ringt runt och snurrat igång oro hos sina övriga barn ikväll. Det var "det svullna benet" och så var det samma som jag själv så ofta får höra. Nämligen att hon undrar vart hon är. Eller hur länge hon ska stanna "här". Försökte styra upp via telefon. Hon fick bland annat använda sitt trygghetslarm och därmed  uppleva en extra  uttryckning. Förhoppningsvis även extrasnabb. Det räckte dock inte. Eller jag såg ingen annan utväg att få slut på de verbala sjukdomsspiralerna utan att erbjuda mig en akut uttryckning. Plötsligt fick tanten liv i rösten. Plötsligt hade hon möjlighet att bryta tråden. Och kom såklart istället att tänka på glass. Hon skulle bjuda på glass, bara någon så att säga: köpte ut den.

Nu vet jag, en Magnum kan trolla med en tossig morsa. Och faktiskt tillomed lindra besvär från idiottjock bensvullnad. En Magnum kan tillomed få den som glassnjuter att tycka både krukväxterna, hemtjänstpersonalen och teveprogrammen skänker stor livskvalitet. En Magnum kan kort och gott ändra såväl själslig som fysisk, psykisk och andlig livskvalitet.

Däremot tror jag inte att den botar urinvägsinfektion. Nånting, det kan vara en tränad snok, säger mig att det bör checkas upp hur balansen hos mikroorganismerna i tossiga morsans urinvägssnirklar ser ut. Många, på tok för många gamla tjejer har asymtomtomatiska uvi:er. Som inte så sällan anhöriga märker av. De blir helt enkelt mer än lovligt tossiga, de gamla. Rent av maxdementa. Storebror tyckte att det gått undan med hennes snurrighet på sistone. Det stämmer, men har "vi" tur kan det eventuellt dämpas och botas med penicillin.

Är det inte det ena, så är det, det andra - sa kärringa som blödde näsblod.