Underbare lillebror lärde både sin pappa och mig något mycket viktigt idag. Framförallt att vi inte ska vara så påstridiga med en nybliven tonåring. De vet ibland bättre än oss vuxna. Särskilt när vi möter dem som om vi hade massor av viktigt att lära dem.

Jag klippte lillebror idag och upptäckte att han återigen hade ganska besvärliga hårbotteneksem. Han fick uppmaningen att "bara" använda eksemschampo till sitt hår. Nej, "det gick inte, för det var slut". Jag förmanade att han var tvungen att prata med sin pappa om det. Och lovade att slå ett slag för frågan med hans pappa senare under dagen. Så blev det. Vi tog upp schampofrågan tillsammans. Och pappan svarade, medan jag hejjade på att: man får lov att "känna" på flaskorna. Det visade sig nämligen att det fanns en full flaska av ovannämnda schampo och om han "bara" kände sig fram  i badrummet så skulle han upptäcka vad som fanns och inte. Och vi, (jäkla) pedagoger tjatade om flera exempel så att grabben skulle "förstå" och bli självständig. Han var tyst och tog in vad som blev sagt och tog till slut till orda:

- Okej! Du säger att vi ska tala om när något är slut. Det behöver vi  inte då - det kan väl du gå runt och KÄNNA dig fram om det är eller inte!

High five!