Har tänkt på den där tjeckiska knödeln idag. Och känt motstånd. Inte förrän jag sökte efter recept nyss, förstod jag min aversion. Kan ju inte skryta med att jag har provat så värst många knödlar, men det har hänt. Och ingen gång har de tilltalat mig.

Man ska inte  kalla mig för nödbedd eller kräsen. Jag provar det mesta. Och det är få saker jag ratar: på sin höjd blodpudding, calamares och lungmos. Annars uppskattar jag sniglar långt mer än mycket annat. Jag har ätit både hjärna, grodlår och myror. Och surströmming är bland det bästa jag vet. Men blött bröd går verkligen bort. Ända sedan min barndom kan jag återuppleva sorgen över att vara tvungen att "prova" dopp i grytan, hetvägg och paltbröd. År efter år. Och samma visa varje gång. Ständigt hungrig och med sockerbegär trodde jag mig väl kanske om att få en upplevelse. Vått bröd göre sig icke, hur än matglad jag är.

Det är därför knödeln faller bort. Kunde just tro det: uppblött gammalt bröd.
Tack, men nejtack.