Behöver inte fundera, eller ens skänka det en enda tanke. Jag förstår mycket väl att både involverade i tossiga morsans hemsjukvård, omsorg och administration liksom bekanta, närstående och bloggläsare nog stundom själva funderar på hur mycket bitch och pain in the ass jag är i och runt hennes omsorg. Jag skriver rätt mycket om min mamma och den vård hon betalar för, här. Och jag berättar när det kokar över, men allt kommer inte till uttryck. Somliga detaljer är så vanvettigt tokiga att jag inte riktigt orkar engagera mig. En sån sak skedde i veckan.

Tossiga morsan var alltså inlagd på sjukhuset för rossliga lungor och kraftiga benödem. De gav henne vattendrivande läkemedel intravenöst och checkade av effekt via våg. Hon tappade 1,5kg över en natt. Rakt ut i avloppet. Hennes livskvalitet och mående kom åter av att slippa vara så vätskefylld. När hon skrevs hem så var det med extramedicin som skulle delas i dosett och därmed underhålla den effekt akutsjukvården fixat åt henne. Det meddelades ansvarig sköterska via fax. 



Dagen efter hemkomst var jag hos morsan med veckohandling. Hon hade precis hembesök av en undesköterska som hade delat medicin. Jag frågade om hon fick extrados vattendrivande och blev inte alls förvånad när vederbörande var helt ovetande. Däremot skulle man börja dela extra nu kommande måndag, hade hon hört.

Kikade i morsan medicinskåp. Där låg mycket riktigt påsen med extratabletterna. På påsen hade sjukhuset skrivit urtydligt vad som var tanken och när.  Någon i hemtjänsten hade vid något tillfälle gett henne en halv ordinerad tablett, men ingenstans hade detta signerats och det kan ju ha sin förklaring i att det inte fanns någon medicin eller signeringslista för preparatet hemma hos morsan. Däremot hade sköterskan alltså informerat att man f.o.m fem dygn senare skulle börja dela extramedicin. Undersköterskan, som verkade vara en rekordelig vårdgivare blev förskräckt.

Man behöver ju liksom inte vara nåt ljushuvud för att förstå det prekära i denna sk vård.
Bitch eller inte.