Åker tåg. Tyst och mjukt. Folk är ljudlösa och stillsamma. Allt kunde vara frid och fröjd om inte det tonåriga flickebarnet som nyss steg på och satte sig bredvid, hade snott av sin mammas gåbortsparfym. Vet inte, det "kan vara" Samsara. Doft i kubik. Som kommer att fastna i fler textilier. Bergis mina oxå. Det finns ingen värre doft än den som är "fel".