Så har jag då berättat för tossiga morsan. Om det tilltänkta boendet. Jag läste högt på kommunens hemsida om detaljerna. Det låter ombonat och trevligt. Och läget erbjuder både restaurang och grönskande innergård. Presentationen låter åtminstone för mig som anhörig, tilltalande. Tanten lyssnade alldeles tyst och avrundade till slut med:




- Ursäkta mig hörredu. Jag tittar ut genom mitt fönster här. Därborta går den där gubben som jag pratade mycket med förr. Han är så lång och reslig och har en liten hund som bara som ser ut som liten prick bredvid honom.

- Sedärja.

- Ja, och nu får vi sluta det här samtalet, så att jag får diska och snygga upp här hemma.