För fjorton dagar sedan beställde jag en "specialskinka" på ett lokalt charkuteri. Den beställdes helt enkelt för att man kunde få önska hur den skulle se ut. Jag är nämligen allergisk mot avlånga julskinkor. Min ska vara rund och trind och med ordentlig fettrand och sammanhängande svål. Att jag beställde den överhuvudtaget handlar om att jag inte heller tål alla tillsatser. Vare sig i djuren eller charkprodukterna. Detta var/är en ekologisk skinka från frigående och gräsbetande djur. I den mån grisar "får" böka och äta ute. Jag hämtade skinkan igår.

 Bild lånad från Recept.nu

Det var, som vi säger på närkingska: en riktigt rar julskinka. Alldeles rund och trind. Dock upptäckte jag inte resten förrän efter hemkomst. Den var mager och slamsorna som skulle föreställa svål var ett hån. Man ska inte uppmuntra att "få ta upp beställning" om man inte efterlever det. Så idag fick skinkan följa med tillbaka. Charkmannen tyckte att det var förargligt. Han blev annars lika glad som mig för den vackra formen, men höll med om att resten var trist. Särskilt efter att ha läst min beställning där det tydligt beskrevs både fett och svål. Snopet nog erbjöd han en ny, det förväntade jag mig inte - färskvaror brukar det inte vara bytesrätt på. Så djupdök han i sina julskinkeförråd och hittade det ultimata exemplaret.

Slutet gott allting gott?
Nope, någon smockade till mig rätt över truten kan man säga. I symbolisk mening.
Då jag skulle rulla ner i garaget och öppna porten med mitt låskort vid hemkomst, så var det borta. Kanske har det hoppat ur fickan på charketuriparkeringen. Enligt hyresvärden går det fint att få ett nytt. Till ett självkostnadspris av 450kr.

Tig min mun så får du socker...