Det har berättats för mig, att ett flickebarn tydligen hade tagit upp beställning på två Dvd-filmer när hon knackade dörr och sålde sk "Jultidningar" hemma på tossiga morsans adress i höstas. Filmerna betingade ett pris av 199kr/st. Leverans skedde den gångna veckan, men den tossiga blånekade. Förstås. Hur skulle hon kunna minnas.



Flickebarnet hämtade sin far. Som spårade ur. Och skällde som en vilde på den tossiga. Någon från hemtjänsten kom till undsättning - ljudvolymen i trapphuset visade vägen. Fast det var inte helt lätt vad jag förstod. För min morsa vill under inga omständigheter veta av att hon är "glömsk". Så hon skällde ikapp. Och flickebarnets uppretade far kom i ett låst läge. Inte kan en novis förstå att dementa "kan" gå loss på det viset som skedde.

Själv förstår jag nu mycket väl varför jag fick en sirapsflaska kastad på mig. Jultidningsleveransen var alltså samma dag som jag själv utsattes för "vilda diskussioner". Önskvärt hade det förstås varit att "vittnet" hade meddelat mig själv och på direkten. Nu fick jag veta detta som en by-the-way-info när jag pratade med en överordnad igår. Undrar när jag ska sluta att förvånas.