Idag håller jag käften. Lovar. Gjorde en förfärligt äcklig operation hos tandlläkaren imorse. Förstod först när de klädde in både mig och sig själva i grönt. Och plastade in alla instrument, lampor och övriga beröringsytor att vi snackade O P E R A T I O N på riktigt.

De öppnade "ett fönster" i tandköttets övervåning och avlägsnade en rot i tandbenet. Ett gräv & borrarbete som hette duga. Lovar det också. Under stundom höll de för min näsa och jag fick göra sk valsalvaövning för att de skulle veta "om" de hade perforerat in i sinus eller ej. Sånt vill man inte riktigt veta kände jag.

Fast det gick bra tycker jag. Med musik, idag radiokanalen Vinyl107, i öronen gick det att bli hyggligt avledd. Nånstans mitt i behandlingen anropade tandläkaren min närvaro för att informera om vad de hade gjort, hur det såg ut och vad som sen skulle komma, men jag avtackade mig. Ville inte ligga där och få en bild av slaktbänken i min egen trut.

Nu står jag på tre veckors snytförbud. Det får liksom inte backa snor ner i tomrummet. Eller nåt annat gojs från tandbenet upp i bihålorna.  Om tre månader ska kroppen ha tillverkat ny benvävnad som utfyllnad. Jag ska de närmsta dagarna käka "alvepren" och undvika att tugga på vänster sida. Om tio dagar plockas stygnen.

Jag håller "faktiskt" inte käften pga smärta eller annat kroppsligt obehag. Det är bara så svårt att prata med tamponger i munnen.