Det var nog lite tokigt. Att upprätthålla fettförbrännande puls genom en snitthastighet av 48km/h i SkiErg-maskinen på gymet i fredags. Lite typiskt mig, att ge allt och gärna lite till. Sen var ju maskinen utrustad med digitalt spel oxå - som jag ju var tvungen att försöka klara av. Stora fiskar som åt småfiskar om man bara stavade sig fram lite hårdare och lite mer intensivt.



Idag är det så bedrövligt att; bara jag tänker på att röra axelpartiet som genererar det ett gallskrik. Nånting är i kläm runt skulderbladet.

Och plötsligt blir man så glad för sin hälsa i övrigt. Först klaga lite och sen komma på hur bra man har det. Som kan åka låtsasskidor, som kan spela digitala spel, som orkar ta sig till gymet och som har det så förbannat bra att pulsen trots allt fungerar...