Förra grannen uppepå hade en hund. En ofostrad Jack Russel. Som skällde och levde rövare när någon gick i trapphuset. Det var irriterande, men egentligen var jag aldrig irriterad på själva hunden utan på ägarna som inte hanterar hundfostran. Jo, ibland var jag irriterad på hunden, när han hölls med sitt typiska Russelupprepande med sitt ben. Han lyfte och släppte. Lyfte och släppte. Benet måste ha varit av elefant med tanke på hur det small här i taket när han släppte det.

Nu har det flyttat in annat folk. Som redan vecka ett satte ribban och drog igång en rockfest efter midnatt. Han fick veta att det inte gick för sig. Både genom påhälsning direkt och via brev i lådan dagen därpå.

Problemet nu är barnet som springer över golvet och därför mot mitt tak från bittida till sent. Det låter som om detta barn har blyinfattade skor på sig. Vad springs det efter? Och varför måste barnet springa så fort det vaknar? Eller, varför har barnet inte sovtider som andra barn?

Det här huset är inget mausoleum. Jag tycker att det är ok med grannar. Både djur, fester och barn måste få höras. I från min boning strömmar det också både ljud och oljud. Inom rimlig tidsram. Men det finns människor som lever som om de vore alldeles ensamma och därför inte har anledning att visa grannrespekt. När man väcks klockan 05:30 på en söndag för att en unge löper amok ovanpå har man att göra med ett typiskt sånt grannspektakel. En sån som får alla rättigheter i.o.m hyresinbetalningen.

Eller så har tanken aldrig slagit dem. Att de kan vara störande...