Den är kaputt, termostaten.
Jag fryser som om både blod- och lymfomlopp vore fyllt med isvatten. Jag fryser så att jag rister och hackar tänder. Inomhus. Oxå.


Det gör ont att frysa. Det är besvärligt, deprimerande och smärtsamt. Förutom att precis all koncentration går åt att hålla värmen. Trots att det under inga omständigheter går.
Så jag tog nyss ett bad. Ett hett bad. Och parkerade musik, telefon, bok och ett glas vin bredvid mig. Tänkte att det skulle bli mysigt att få upp värmen.

Jag bedrog mig. Det gick vare sig att zippa på vinet, prata i telefon eller att läsa. Sålänge händerna och underarmarna var över ytan så frös jag. Trots att jag spolade på vatten så att ångan steg sådär som det gör när man ser folk vinterbada utomhus. Jag gav upp på alla vis förutom att musiken fick spela. Lät vattnet spola så att det forsade över badkarskanten. Snodde runt och låg på mage fastän hela min längd egentligen inte får plats och kämpade verkligen för att få upp värmen. Försökte intala mig att det var varmt och gott. Badade och frös. Spolade mer varmt vatten och frös. Hackade tänder, blev lessen och frös.

Ja, vad hände då?
Termostatjäveln slog över åt andra hållet!
Jag svettades i badvattnet. På millisekunden var jag överkokt och fick svårt med syresättningen. Det blev brått att tappa ur för att spola och duscha svalt istället.

Det låter som suspekt kärringbrus va?