Har inte bloggat så flitigt om tossiga morsan på sistone. Har väl inte bloggat så flitigt alls överhuvudtaget kanske. Och framförallt inte med innehåll. Orkar inte riktigt. Orkar inte vara personlig. Med tossiga morsan är det som det är. Klara dagar varvat med komplett oklara. Häromdagen undrade hon tex vart hon befann sig. Och när jag bad henne kika i kylen inför handling, så markerade hon tydligt att man inte får ta sig rätten att rota i andras kylskåp. När jag sen sa "vi syns snart", undrade hon: "vart ska jag ta vägen då". Det är lite typiskt tossmorsaläge. Ena dagen solklar, kritisk och självsäker, andra dagar helt bortom allt hopp.

Idag ringde en person från hemtjänsten. En som antagligen hade laddat för att läxa upp mig. En som till och med påpekade att de inte kunde utföra sin omvårdnad om inte även inköp ingick i deras uppdrag. Tossiga morsan hade nämligen slut på hygienartiklar i duschen. För övrigt led de med tossiga morsan som också hade varit utan kaffe för en tid sedan. Hon markerade sin ståndpunkt fyra gånger. Mycket tydligt.

Nu vet jag att det kanske är tomma schampoflaskor som står i tossiga morsans duschutrymme och att jag därför alltid måste skaka på allt när jag är hos henne. Och nu vet jag att det inte ingår i hemtjästens uppdrag att de skriver upp på en lapp vad en dement person saknar. Det finns de som bara bryr sig, när de får handla själva. Nu vet jag det.

I alla fall tills dess deras chef tar tag i saken. Så som hon svarade på mailen att hon skulle göra idag, efter att jag hade påpekat det tråkiga att en av hennes anställda hade sagt upp omvårdnasuppdraget med urkraft per telefon.