Äntligen
Fick idag på fömiddagen tag på ansvarig chef för den sk servicegruppen inom/utom tossiga morsans hemtjänst. De som ska tillhandahålla städ, tvätt, ledsagning och inköp. En ung nyanställd chef som tog sitt jobb på så stort allvar att hon spontant sa att insatsen min mamma har, inte kan redogöras för, pga sekretess. Jag lät henne få tid till eftertanke och vi återhördes under em.
Då gick det bättre och hon var påläst. Det visade sig att de var mycket medvetna om den undermåliga service vår mor har haft sedan maj 2009. De kontaktpersoner som just tossiga morsan var tilldelad var både inkompetenta och synnerligen sjuka. De var inte på plats alltså. Istället "brukade" man skicka dit andra, som inte brydde sig nämvärt om vare sig pensionärerna eller sitt uppdrag. Sedan en dryg vecka tillbaka hade tossiga morsan tilldelats den bästa de hade. En kvinna som alla pensionärer vill ha. Den nya chefen bad att kontaktpersonen själv skulle få kontakta mig för upplägg av lämplig insats. Hon förvarnade att det kanske inte skulle kunna bli förrän nästa vecka. Femton minuter senare ringde kontaktpersonen.
En turkisk kvinna nånstans i medelåldern. Som spontant berättade att hon för första gången i sin tjänst som servicegrupp hade träffat morsan förra måndagen (jag var där på tisdagen och upptäckte för första gången att det doftade Ajax hos henne). Hon hade till uppgift att städa i 120min varannan måndag och ledsaga/promenera 60 minuter varje måndag. Efter sitt första uppdrag hos tossiga morsan hade hon omedelbart kontaktat sin chef och berättat om hur illa skött städ och tvätt var. Hon sa, visserligen på ganska dålig svenska men med yttersta fokus på att jag skulle förstå:
- Vi har betalt för att sköta om din mamma. ALLA har betalt för att göra ett bra jobb. Vi MÅSTE sköta våra arbeten, annars ska man sluta jobba
Så, nu känner jag förhoppning. Hon gick med på att fördela städtiden till att dammsuga varje vecka, checka av hur det ser ut i kylen och på toa samt att inte tjata på tanten om promenad utan istället umgås på det vis som passar dem båda. Jag lovade lägga en slant så att de kunde festa loss på ett wienerbröd eller två och hon uttryckte glädje i att "få" umgås på det vis som hon visste att pensionärerna var i behov av. Vi kom överens om vad för slags städmaterial hon ville ha och behövde och hon berättade att uppdraget hos morsan kändes kul eftersom hon kände henne sen "förut" i egenskap av "vanlig" hemtjänst.
Jag har en förmåga att tro på allt som sägs. Det kan vara vanskligt, men det här kändes genuint. Äntligen ska morsan få ett rent hem och en dräglig tillvaro.
Då gick det bättre och hon var påläst. Det visade sig att de var mycket medvetna om den undermåliga service vår mor har haft sedan maj 2009. De kontaktpersoner som just tossiga morsan var tilldelad var både inkompetenta och synnerligen sjuka. De var inte på plats alltså. Istället "brukade" man skicka dit andra, som inte brydde sig nämvärt om vare sig pensionärerna eller sitt uppdrag. Sedan en dryg vecka tillbaka hade tossiga morsan tilldelats den bästa de hade. En kvinna som alla pensionärer vill ha. Den nya chefen bad att kontaktpersonen själv skulle få kontakta mig för upplägg av lämplig insats. Hon förvarnade att det kanske inte skulle kunna bli förrän nästa vecka. Femton minuter senare ringde kontaktpersonen.
En turkisk kvinna nånstans i medelåldern. Som spontant berättade att hon för första gången i sin tjänst som servicegrupp hade träffat morsan förra måndagen (jag var där på tisdagen och upptäckte för första gången att det doftade Ajax hos henne). Hon hade till uppgift att städa i 120min varannan måndag och ledsaga/promenera 60 minuter varje måndag. Efter sitt första uppdrag hos tossiga morsan hade hon omedelbart kontaktat sin chef och berättat om hur illa skött städ och tvätt var. Hon sa, visserligen på ganska dålig svenska men med yttersta fokus på att jag skulle förstå:
- Vi har betalt för att sköta om din mamma. ALLA har betalt för att göra ett bra jobb. Vi MÅSTE sköta våra arbeten, annars ska man sluta jobba
Så, nu känner jag förhoppning. Hon gick med på att fördela städtiden till att dammsuga varje vecka, checka av hur det ser ut i kylen och på toa samt att inte tjata på tanten om promenad utan istället umgås på det vis som passar dem båda. Jag lovade lägga en slant så att de kunde festa loss på ett wienerbröd eller två och hon uttryckte glädje i att "få" umgås på det vis som hon visste att pensionärerna var i behov av. Vi kom överens om vad för slags städmaterial hon ville ha och behövde och hon berättade att uppdraget hos morsan kändes kul eftersom hon kände henne sen "förut" i egenskap av "vanlig" hemtjänst.
Jag har en förmåga att tro på allt som sägs. Det kan vara vanskligt, men det här kändes genuint. Äntligen ska morsan få ett rent hem och en dräglig tillvaro.
Kommentarer
Trackback
