Tre veckors ledighet är till ända. Som tur är. Mer soffpotatis kan man inte bli. Om man nu inte har tänkt sig att skapa ett nytt ord i SAOB - soffmos. För det är ju så det blir till slut. Mindre och mindre gjort. Eller mer och mer ryggläge. Man faller samman liksom. Ägnar sig åt ingenting. Eller åt GuitarHero. Vid 47års ålder!

Nä, jag gillar att motionera före frukost. Att cykla iväg tidigt i ottan. Och jag gillar att arbeta. Att ha schema och rutiner.



Fast det är klart. Att cykla i minus 22 grader C är inte det lättaste.
Jo cyklingen i sig var inga problem. Jag har ju en bra trampcykel. Kölden gör underlaget hårt, torrt och trafiksäkert, åtminstone på cykelvägarna, men det är ju ett elände att bara andas i detta klimat. Särskilt när man får upp flåset. Kall om händerna? Absolut inte, jag har ju lovika. Kalla om fötterna? Absolut inte, jag har ju curlingkängor. Isande kall om låren? Icke, jag äger och använder damlångkalsonger. Men helvete så kallt det blev i ansiktet och i luftrören!

Imorgon promenerar jag nog.