Någon frågade mig i höstas om jag kunde tänka mig att sticka ett par Lovikavantar på beställning. Det kändes lockande, men först tyckte jag att hon skulle kolla upp vad materialet kostade och jämföra med priset för maskinstickade i handeln. Antagligen inköptes det ett par, frågan kom aldrig igen.

Så sprang jag på ett par själv. En nasare på Norrmalmstorg sålde fodrade (!) Lovika för 99kr. Obegripligt billigt. Sköna och varma och inte alls sådär luddiga som jag minns dem från min barndom. Å andra sidan är jag inte så intensiv i snön numera heller. Då som barn hade man ju isbitar i Lovikaluddet för jämnan.



Har haft bredbandsstopp av och till i ett par dygn nu. Comhem går inte att lita på, det klickar sig på och av samtidigt som modemet och routern ser helt felfria ut. Man tröttnar, jag tröttnar. Och tar mig för med annat pill. Som att pimpa ett par Lovika.



Av bara farten tillkom det också en Åremössa igår kväll. Det syns dåligt, men den har t.o.m en liten blomma på sidan. Och vantarnas zigzagmönster är av silvertråd. Pärlorna (de helvetessmå) är i metallicsvart.



Edit: När jag hade bloggat fick jag se dunderfelet. Nu är det åtgärdat. Ser Du skillnaden?



Mm, pimpad som sagt.