Synade en mamma i 30+ åldern och hennes tre barn på Willys idag. Mamman, för övrigt med ilsket kolsvart kajal runtom, babblade loss med någon bekant. Ungarna började stoja. Två storasystrar mot lillebror ~3år. Han for omkull, fick skrattanfall och ålade omkring, ivrigt påhejad av sina systrar. Plötsligt anropade jorden deras mamma, hon upptäckte buset och blev galen.

Nej, hon blev: komplett blindgalen.
Slet och drog i pojkstackarn. Kastade honom som en vante i kundvagnen. Försökte handgripligen trycka ner honom i barnsitsen genom att pressa ner hans huvud och hela tiden gormade hon ur sig oförskämdheter. Flickorna såg att jag stirrade. Mamman var i en helt annan värld och grabben - han hade ena benet i kläm. Såklart att han skrek och ju mer han skrek ju mer galet uppförde hon sig. Tills hon drog i med slutklämmen.

- FY vad du skriker -sluta annars blir jag galen på dig! Man får ju skämmas för dig som du bär dig åt!

Det var då.... som jag inte kunde vara tyst.

- Han gör bara precis som sin mamma...

- VADÅ???

- Han skriker precis som sin mamma...

- Hur FAN vet du vem hans mamma är???

- Jag förstår att det är Du...

- VAD har DU med det att göra???

- Allt. Grabben har en mamma som uppför sig illa, jag bara försvarar honom... försök att andas, ta ett par djupa andetag och lugna ner dig - det är du som skämmer ut dig och inte ett litet barn.

...så inväntade jag ramsan med typ "hållkäftenjävlakärring".... det syntes tydligt att hon laddade för den. Det var aspirering på hög nivå, näsborrarna på vid gavel, fradga i mungiporna, ögonen farligt kolsvarta.... och så tog hon sats...

- HÅLL!!! (högljudd falcett)............... (till pipig och med i alla fall en liten gnutta hopp om insikt):
..........håll mun med dig!


Mor lilla mor, vem är väl som du / Ingen i hela världen...