Startade tidigt i ottan igår. Skulle för heldagsstudier med ett tåg till Eskilstuna. Först när jag krängde på mig pjucken, mössa och vantar insåg jag vad som hade pågått medan jag gjorde min morgontoalett. Katten Lakrits hade ju, utan att gnälla visat alla tecken på sjukdom! Den där timmen jag höll på med mig, höll han på med att försöka kissa. Vid närmare eftertanke hade han ju varit på lådan stup i ett.


Det blev som det blev. Deltidsstudier för mig och heldagselände för katten. Strömsholms djursjukhus är det enda stället med jourhavande veterinär i mitt geografiska upptagningsområde och tur i oturen ligger det i närheten av Eskilstuna. Så Lakrits fick åka ifatt mig.

Mer åt det oturliga, eller kanske mer realistiska hållet är ju att man mycket väl begriper vad det kostar att hålla ett djursjukhus öppet dygnet runt. Nåja, att mina katter ska ha det svårt är det inte tal om. Så jag blev, i all hast tvungen att mellan kondensering och kodning av intervjuer även ta ställning till vart det ekonomiska taket för min omsorg och empati ligger eller om Lakrits skulle få fara till de saligas nejder.

Det fanns tre differentialdiagnoser. Urinsten, urinvägsinfektion eller urinstämma pga urinrörsinflammation. Det senare var något som en del katter oförklarigt kan få, om och när de blir stressade. Det kunde bero på plötsliga nya inslag i deras liv. En ny möbel, en ny människa eller att man möblerar om. Till synes inga stora påfrestningar alltså.

Han fick smärtstillande i tablettform, smärtstillande och antiinflammatorisk mixtur och en lugnande och muskelavslappnande spruta i nackskinnet. Han blev full, raglade och efter femton minuter fick han äntligen resultat på lådan. Blodblandat.

Provsvaren uteslöt urinvägsinfektion.
Vid närmare eftertanke hur det har varit för katten den senaste veckan, så har det förändrat sig en del. Dels kom det in två "nya" möbler, fulla av minnen och dofter. Det innebar oxå två bullriga flyttgubbar vid själva ankomsten, som han blev livrädd för. Möblerna, mina gamla renoveringsobjekt har Lakrits sen undersökt dagligen åt alla håll och kanter. Förutom möblerna har min studiekamrat vistats hos mig från tidig morron till kväll i tre dagar och Lakrits har inte vågat komma fram för att vare sig visa sig eller hälsa en enda gång.

Vi tog således beslut om att avvakta röntgen och tro på att det är en inflammation där svullnaden täpper till och hindrar urinavgång. Lakrits fick tack o lov följa med hem igen. Jag behövde inte ta beslut av värsta sort. Veterinären tyckte visserligen att man ska betrakta Lakrits som semibedagad med god marginal men det är inte dags att avrunda, ännu.

Natten har gått sisådär. Han försöker pinka precis hela tiden och lyckas med en droppe. I bästa fall två. Och han tycks fundera på om det kan vara fel på lådan och provar därför i slasken mellan varven. Stackarn. Fast han äter, dricker och lappar till tjocka fröken Strössel i förbifarten, så jag tror på den här dagen också.

Och på tal om tjock:



Ett enda kilo för mycket på en katt, motsvarar 17kg på en människa. Något att tänka på.