Dansinsikt



Kors i jössenamn, tossiga morsan har spontanringt. För första gången på veckor. Två gånger tillomed. Doktorn på Vc skrev finfina piller i lågdos och aggressionerna tycks vara som bortblåsta. Får man hoppas. Kallpratet blev varmt. Visserligen fick jag veta exakt vad teve just nu erbjöd, men det gör detsamma sålänge jag slipper höra ditt o datt om den o den kärringjäveln eller om den o den gubbstrutten. Lite förvirrad var hon, men vi kom överens till slut och avrundade med ett gott skratt:

- När kommer du hem då?

- Jag kommer till dig i helgen mamma. Det är fredag idag och jag är hemma hos mig.

- Jaha, vad gör du nu då?

- Jag gör mig iordning för en utekväll.

- Vad ska du göra då?

- Vi ska ju vädra oss vet du. Annika är hemma i stan med sina väninnor.

- Ska ni dansa?

- Det hoppas jag. Ska´ru me´?

- Nä, vet-du-va!

- Varför inte?

- Nejdu, den dagen är för länge sen passerad. Jag är både för ful och för gammal att dansa!

- Hur kan man bli för ful för att dansa?

- Det blir man inte, men man får veta att man inte duger längre.

- Hur menar du nu mamma?

- Jo, jag blir sittande som en panelhöna med era väskor och den lyckan unnar jag ingen karlslok! Jag har dansat färdigt förstår du, nu är det eran tur.... eller otur att få upptäcka världen.

- Ja, du ska ha tack!

- Det är så det är förstår du. Man kommer till en punkt där tuggummi är lika kul som dans.


Kommentarer
Postat av: Mimmibula

Jag gillar ditt synsätt på hon "din" tossiga morsa. Hon är en frän "old lady" med allt där till. Kräver intregitet och all respekt. Kanske inte alltd så lätt att ha att göra med men på något sätt verkar du ha den förmågan att få det att fungera.

Din ger nog mer än du anar både till din mor och oss läsare. Tack

2010-07-10 @ 00:36:00
Postat av: Airam

Mimmibula - Det ÄR en frän morsa jag har. På flera vis förstås, ibland roligt frän andra gånger fränt otrevlig. Och hur jag upplever det kommer såklart ur hur jag själv bemöter henne. Ibland får jag skylla mig själv. Det paradoxala i att "längta" efter sin mamma, möta henne och upptäcka att det är "en annan". Då blir kanske inte heller jag nådig ibland. Är rädd att det inte så ofta framgår att morsan och jag oxå skrattar gott ihop. Hon är ganska rolig och hon "får till det" ibland så att man helt enkelt inte kan göra annat än att tycka om henne. Tack för Din kommentar :-)

2010-07-16 @ 13:02:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0