På nåt sätt känns färska, solljumna och mörkröda jordgubbar som en tröst för den eländiga vintern. Eller som ett generellt dragplåster. Bara vi mäktar med den mörka hösten och iskalla tungrodda vintern, så får vi tröst.



Hade tänkt att självplocka. Det där med E-coli på gubbarna har jag trots allt lite svårt att glömma. Fast nu hade nån annan gjort det åt mig. Tonårsflickor (unga töser känns inte så E-coliga) i Östergötland. De plockade dem imorse. Och sålde dem på torget här för ynka 13kr/litern idag. Det kan man knappt, med bensin inräknat, självplocka för.

Så himla goda. Sådär redan på doften. Exakt djupröda, utan vita kart och möglangrepp. Jag köpte åtta liter. Försöker underhålla och trösta min lilla grannfru som rehabbar sig från en höftfraktur med det jag kan komma på. Jordgubbar blir alla glada åt. Hon kände oxå tröst. Naturen vill oss väl trots allt.