Utsövd
Många gånger tror jag att det är precis så det är. Människor går omkring i kroniska tillstånd. Värk i rygg, i skallen, i fötterna, i magen och många gånger i sinnet Somliga har muskelanspänning som skulle räcka att lyfta bilar med. Ibland konstant muskeltonus. Det är klart att det gör ont till slut. Det blir kramp. Kanske för att man försöker spänna bort vad själen påkallar. Alltifrån sorg till dålig ekonomi och ren livsleda.
Vilken tur att min kropp lyssnade.
Jag behövde sova ut.
Där tror jag du slog huvudet på spiken! Psykosomatiskt är ju inget nytt begrepp, men för mig som inte har varken yrkesmässiga eller andra kontakter med vården, tycker jag mig inte ha hört det gamla ordet på åratal! Men visst har du rätt!
Tina - begreppet lever, men det är vanskligt att uttrycka. Människor vill ha konkreta besked. De vill vara sjuka, få en diagnos 'om' de är sjuka. Vad det sen kommer sig utav är sekundärt. Piller 'kan' vara lösningen på det mesta. I värsta fall får de diagnosen 'utbränd', 'utmattad', 'fibromyalgi',
'elallergisk' osv. Jag tror att vi äter fel, sover för lite, skrattar för sällan, får för lite natur etc. Många faktorer bidrar till att själen sätter symtom i kroppen, men än sålänge finns inte utbytet i vården och det är först där vi söker hjälp och råd. Tänk så många som idag får erbjudade att stympa sin magsäck vid övervikt när de istället först både få samtala med någon som lyssnar och vägleder. Ja, de är många tankar runt det där, men visst lever psyksomatiken! Man får kanske vara tacksam sålänge man förstår sig själv :-)
