Som åttaåring vistades jag en sommarperiod på barnkolonin Åsa utanför Göteborg. Ett stående inslag för alla barn de åren var att få åka till Liseberg en dag. Minns det som igår. Det var nämligen då jag frälstes i bergodalbanereligionen. Ingen gång tidigare hade jag spontanskrattat så av hisnande magkänslor. Och ingen gång hade jag känt så stark rädsla och mod samtidigt. Den där dagen då, sommaren 1970 strax innan jag skulle fylla åtta år, åkte jag dåtidens bergodalbana Superåttan hela åtta gånger i sträck.



Idag, exakt förtio år senare har jag åkt Jetline åtta gånger i rad. Minns inte att ryggen trycktes ihop på den tiden. Å andra sidan var det väl inte direkt några G-krafter man utmanade då. Och inte var man så nära kotkompressionerna heller. Men den hisnande känslan i maggropen är densamma. Sicken njutning. Så mycket skratt, mod och samtidig rädsla. Jag har åkt totalt 26 attraktioner på Gröna Lund idag. Vi har varit där i elva timmar. Det var knappt att boysen mäktade med. De kunde väl inte föreställa sig att tant var så vältränad i ämnet karusell. Tji vad de bedrog sig. Hoppas att de bär med sig samma minnen som jag i sina liv. Att det var och är så härligt med berg-och-dal-bana!