På senare tid har jag nog tyckt att tossiga morsans konsumtion av både bröd och pålägg som tex ost har tilltagit. Jag handlar storpacck åt henne och ändå är det alltid slut. Som om hon hade nån slags bjudning titt som tätt. Samma visa idag. Storpacket med skivad ost förra veckan var puts väck. Hon "får" ju ändå lagad mat från kommunen varje dag, så förbaskat mycket mackor kan hon inte orka med.

Köpte med mig lite rostbiff och godsaker idag som jag ville bjuda henne på, inte minst för att rädda min egen kvällsvard. Det var dock ingen sån dag idag, som kunde locka henne att uppskatta något alls. Det både hörs och syns på direkten när man anländer. Om humöret är hemma eller ej.

Med mycket stor tveksamhet tog hon en skiva rostbiff. Och en körsbärstomat. Och en klick potatissallad som knappt inte avsmakades alls. Så började gnället. Med STORT G. På allt och om alla. Han som gick på gångvägen utanför hade för stor hund. Den som gick med tre hundar kunde inte vara klok. Jag var konstig som inte ville höra fotboll på radions högsta volym and so on.

Så dök det upp ett gigantiskt moln av fisk- och skrattmåsar och annat skrän utanför köksfönstret. De flaxade och gapade som tokiga och hennes uppmärksamhet drogs till fullo ditåt. Jag skyndade mig att påpeka att man inte ska mata fåglar från hyreshus och att det rent av är förbjudet.

- Vad fan beskyller du mig för, jag matar väl inga fåglar heller!

- Det har hänt mamma...

- Nejdu, det har ALDRIG hänt!

- Så bra då, för man får ju faktiskt inte det för hyresbolaget. Det är förbjudet, det anses vara en sanitär olägenhet.

- Då borde det väl förbanne mig vara förbjudet för den där gubben att låta sina tre byrackor skita härute oxå!

- Det är inte riktigt samma sak vet du. Fåglar mår bäst när de skaffar sin egen föda...

Så åt vi färdigt och jag tog mig an disken. Tanten styrde med ingenting och plötsligt gick hon till fönstret och drog upp persiennen en aning. Så öppnades fönstret på vid gavel och jag hörde henne med sammetslen röst säga:

- Jaaa.... är du hungrig? Vänta lilla vän så ska jag hämta lite mat åt dig.

- Vem pratar du med mamma?

- Jo, det är den här fina fågeln som brukar hälsa på. Han vet att jag har gott i skåpen. 



Fiskmåsar vet hur de ska styra upp tossiga morsan.