Ringde tossiga morsan från distans igår eftersom jag både såg och hörde (nåja, den brytningen gick inte att begripa sig på) att hemtjänsten försökt nå mig på mobilen. Nädå, allt var bra med henne. Hon undrade som alltid ifall jag jobbade. Det blir ju så, när veckans alla dagar blir ett och de tappar sitt värde. Vi avrundade med ett löfte att jag skulle ringa igen under kvällen. Redan en timma senare var hon själv på telefonsvarartråden. Och hade pratat in en önskan om att jag skulle ringa. För att "det var så rörigt" och för att hon "hade så ont i foten". Samtidigt hade hemtjänsten ånyo ringt. Och dessutom min exsambo. I ungefärlig synkad tid med varann. Klart att jag blev orolig...

Så fick jag veta: att hemtjänsten hade ringt om tossiga morsans kaffebryggare. Att den s.a.s hade kilat vidare av nån anledning. Språksvårigheterna hindrade närmare förklaring, men det var något om "både på morgonen och på eftermiddan". Jag blev ombedd att ringa ett nummer. Som personalen för övrigt aldrig använder för annat än att ringa ut på. Hemtjänstpersonalen svarar inte i telefonen under sitt arbetspass eftersom de är ute på området. Inne, är de visst bara när de ringer upp och oroar anhöriga.

Tossiga morsan själv hade en mycket tydlig uppfattning om vad som hade hänt. Det var "de där jävla kärringarna som skulle ge fan i hennes kaffebryggare". Ja, den var trasig men hon visste inte varför. Bara att de var deras fel att den var det. Hon var komplett oresonabel och eftersom jag satt i en fullsmockad tågvagn och inte längre kände att just min tossiga morsa skulle stå för underhållningen i den för övrigt tysta vagnen avslutades samtalet.

Ikväll gjordes ett oaviserat hembesök hos den tossiga. Inför veckohandling imorgon ville jag checka upp om det kanske bara är att ersätta bryggaren med en ny kanna eller så. Bryggaren är inte äldre än nåt halvår och då borde ju finnas reservdelar tycker jag. Sparar just precis här och nu alla helknäppa omständigheter runt just kvällens morsabesök och avstår även från fotodokumentation. Det är tillräckligt förnedrande som det är...



Bryggaren stod i en pappkasse. Obrukbar sånär som på själva glaskannan. Såvida man skulle få tag i nytt lock till den och använda ett par hekto svinto att putsa upp kannan med så är den okej, men bryggaren är död för tid och evighet.

Det kan inte ha varit lätt. Det måste ha blaskat och fräst och luktat elände. Tossiga morsan har gjort en bedrift tycker jag. Som har lyckats - jag själv kan till och med tycka att det ibland är svårt att få dit filterhållaren och framförallt kannan på plats, rättvänt. Tossiga morsan hade alltså ställt tillbaka glaskannan med plastlock i sin förhållandevis nya bryggare upp och ner. Med heta plattan på såklart. Och där har kaffet runnit ner alltmedan locket smälte och allt rann över åt alla håll o kanter. Tills det blev kortis förstås. I efterhand är det ju för väl att hon aldrig begrep något. Smält plast är inte att leka med på fingrarna kan tänkas.

Det är inget understatement att det är upponer i tossigamorsvärlden right now.