Borde verkligen börja gäspa snart. Den här dagen, eller nu är det ju igår redan, har gått i ett rasande tempo från bittida till sent. Ändå kommer jag inte ner i varv, i mitt vanliga kvällslunk. Jag måste ju liksom vara i säng senast 23:50, annars väntar mig ett förfärligt bakrus.

Igår var det likadant. Ingen gäspning och inget kvällskoma. Jag snurrade som en guttaperka i sängen. Allt kändes fel. För varmt, för kallt, för hårt, för mjukt, ont i armen, ont i höften. Och sen började heffaklumpen uppepå att rusa med sina blytunga hälar i golvet. Undrar om han hade vinterkräksjukan kanske? Han sprang fram och åter till framåt två-tiden. Vet inte riktigt när min egen utmattning kom, men vet att det var farligt nära ögat för en försovning imorse.

Kom precis på vad felet består i. Sommartiden!
Det har man ju hört att folk har fått inställningsbesvär med, men aldrig jag. Förr alltså. Nu får jag sälla mig till den gruppen oxå. Kärringgruppen som inte kan sova för att man har flyttat fram visarna. Usch vad trist det låter.

Säng säng säng, sova sova sova...



Eller är det fullmåne? Det känns lite så... javisst! Så är det ju. Okej, då får jag ligga och glo mångubben i ögona en natt till. Hoppas heffaklumpen gör detsamma.