Tossiga morsan skall till doktorn på sjukhuset imorgon. Hemtjänst, distriktssköterska, färdtjänst och jag har i veckor planerat hur detta ska gå till och vår plan är vattentät. Nåja, så gott som vattentät. Fram tills imorgon förmiddag får "vi" hålla tummarna att hon inte ställer in i sista sekund. Som en extra åtgärd har jag idag ringt och bett om att de ska skicka dit den mest tosserfarna som ska hjälpa till med morgontoaletten.

Fast det finns ju annat att gruva sig för. Inte minst morsans tidsperspektiv. Hon har liksom varit på väg i flera dagar nu. Och ideligen undrat när det är dags att klä sig eller att göra sig iordning. Ikväll på tfn undrade hon varför jag var så stressad:

- Vadå stressad mamma?

- Ja, varför ringer du hit innan solen har gått upp!

- Det är ju kväll mamma, klockan är 20:45.

- Va!? Är det inte morgon?

- Nej, det är kväll och du ska väl snart sova.

- Nä, jag ska gå upp nu, jag har sovit klart. Du förstår, jag ska ju till doktorn idag.

- Nej det är imorgon mamma. Allt ordnar sig. Det kommer folk o väcker dig och jag följer dig till sjukhuset.

- Men vart är Maria då?

- Du pratar med mig Maria nu.

- Jag menar den andra, vart är hon?

- Lillasyster?

- Ja... kanske.

- Hon är ju död.

- Ja det vet jag väl! Jag menar den andra.

- Storasyster?

- Ja... kanske det.

- Hon är ju också död.

- Maria lever inte hon heller?

- Jo du pratar ju med Maria nu.

- Fan vad du tjatar! Det vet jag väl, men jag undrar vart den lilla Maria är!?

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

För så är det ju. Hennes tankar och funderingar känns adekvata. Hon lever fortfarande i den tiden. När hon hade småfolk. Tiden har stannat. Och det är klart att hon i så fall anser sig klara av en tripp till sjukan själv. Samtidigt strejkar fysiken. Allt går så fort. Hon lever i samma stress som oss andra. Förresten har hjärnan satt i system att skapa oro för småbarnen så fort hon blir orolig för något annat. Det är som en gammal Lp med djupgående repa. Skivarmen står o guppar i samma spår. För att plötsligt hoppa lite rätt, med följd att hon skriker till. Gärna lite vulgärt dessutom eftersom repan sitter i framloben. Övertygad om sin egen förträfflighet ryter hon till emellan knasigheterna. Fult.

Alltså, jag är beredd att ärva morsans kalkonhals bara jag slipper de här tendenserna. Plastikkirurgi är förhållande billigt i jämförelse.