Mödernet
Den som följt mig här vet att jag inte är så förtjust i morsdagarna. För mig är det bara ett spektakel. Man blir tvungen. Och försöker man strunta i uppvaktning, drabbas man av samvete. I alla fall om det är som i mitt fall, att jag är närmst rent geografiskt. Så det blev som det brukar bli. Jag uppvaktade i alla fall. Med en färgmässig mix av tio pelargoner.
www.interflora.se
Och tossiga morsan blev nöjd såklart. Vem skulle inte bli det, av att få sina balkonglådor fixade. Bara sådär. Såg förresten på "följesedeln" att balkongen var fixad redan förra måndan. Det är då tanten har två servicetimmar för städ. Personalen brukar skriva på en lista vad de har gjort. Oftast är det både lite städ och lite fika, särskilt när ordinarie är i tjänst. Nu hade där varit en vikarie. Som hade skrivit att "de hade fixat balkongen". Vad exakt "de" hade gjort framgick varken där eller live. Om man inte räknar en duk på bordet och att två stolsdynor var uttagna. All fågelskit skrubbade jag. Idag. Liksom sopade och torkade av golvet, borstade väggarna fria från vaddetnuär (spindelväv o damm?) och hängde upp solskydd.
Gud vad hon suckade. Det var jobbigt på nåt vis. Att jag arbetade. Själv hade hon hela den tidsrymden jag behövde för att plantera tre lådor och skrubba runt, för att få på ett par koppar kaffe. Men sen fikade vi i solskenet och till färgprakten pelargonerna bjöd. Tossiga morsan tog fyra sacketter i sitt kaffe.
Hon kommer närmre och närmre sin barndom. De hon pratar om, har såklart även nämnts förr, men nu är det som om de fortfarande var levande. Förr flikade hon ju in "undrar om hanhon lever" medan de nu absolut gör det. Gamla mostrar som ju måste ha varit gamla redan på den tiden tror morsan nu 81år finns i livet. Det är rart på nåt vis. Hon verkar trygg när hon berättar om sina och våra gener. Om Västerbotten, Skellefte, Burträsk och Ragvaldsträsk. De finns där. I hennes återkopplingar och berättelser.
Jag frågade vad hennes mormor hette. Min och vår mormors mor. Det gick inte att minnas. Man kallade inte varandra för Du på den tiden. Hon duade inte sin mormor och morfar. Så fick jag veta hur de pratade med varandra, på "bondska" som hon säger. Rena rama rotvältan i mina öron.
Så plötsligt skrek hon till: Teolinda Amalia!
Det blev en bra Mors Dag trots allt. Jag gillar dåtid och familjehistoria. Och jag gillar verkligen att få bli lite bekant med min mormors mor som hade så vackert namn. Teolinda Amalia född i augusti 1875 har jag kollat upp nu. Det känns lite märkvärdigt. Hon var nog ett stadigt fruntimmer. En riktig mor och mormor.
Hei Airam, läser din blogg men skriver sällan. Läste just en artikel om alzheimers som jag undrar om du har några kommentarer till - jag tänkte om du försökt ändra tossiga morsans kost åt detta hållet och om det ev hjälpte http://www.coconutketones.com/whatifcure.pdf Jag har en far med samma problem... Och har anor lite längre norr om Ragvaldsträsk - vet allt om gammbondska.. men förstår inte så mycket
MonicaS - Tack för länken som jag ska läsa ingående när det inte är läggdags för länge sen. Jag förespråkar ju LCHF-kost och har provat med morsan. Dessvärre har ju hon en vaskulär demens som troligen sitter i framloben. Det är det som gör henne lite.... vadskavisäga?..."svårhanterlig" ibland. Och närminnet är verkligen teflonbelagd. Hon minns inte att hon "ska" avstånd nåt alls egentligen. Hon bara äter o mumsar i stort sett allt. Och jag låter henne vara. Inga avkall på kvalitet o vettiga produkter förstås, men jag hindrar henne inte att äta sött. För många dementa blir det allt viktigare med sött och tröst. MAn kan jämföra med små barn som vill tutta mest hela tiden och som mår gott av den "söta" mjölken. I andra fall tror jag bestämt på kostrestriktion. Allt från autism, ADHD till demens. Kanske får anledning att återkomma när jag har läst artikeln.
Minns en gång när jag var med mamma till Burträsk i min barndom. Alla de där gamla släktingarna kom och alla talade bondska. Jag kände mig HELT utanför och fick tillomed en känsla av att de pratade om mig i nervärderande ordlag. Som att det var ett kodspråk. Och det är det ju nästan ;-)
