När demenssjukdomen sätter sig i framloben, beter sig ofta de drabbade som om de inte har kvar sina tidigare filter för vad man får, bör och kan säga. Det är ingen överdrift att ibland kalla detta föra gränslöshet. Nu har förvisso min tossiga morsa alltid varit spontan, men för det mesta har hon insett vad hon säger och därmed kunnat rädda prekära situationer. Dock inte denna gång, jag fick helt enkelt bjuda henne på gapflabbet. För, det var ju egentligen ingen osanning, varken eller. Somligt betalar jag för att få.

- Jäklar vilket litet arsle du har!

- Ja, jag vet mamma...

- Fast du har ju snygga ögonbryn i alla fall!