I den här stan har de fått nippran. Politikerna, stadsplanerarna och innovatörerna. Överallt, på snart sagt alla stråk ska det vara kullersten. Alla torg hottas upp och beläggs med plattor och kullersten. Streetan rakt genom stan är som en tvättbräda av kullersten. Näst efter Norrköping är det här annars så nära Kina man kan komma ur cyeklperspektiv räknat, har jag hört. Örebroare är duktiga cyklister. Fast det är inte kul att cykla på stan längre. Och jag kan tänka mig att det är ett mindre helsike om man är halt o lytt, använder rollator, har bergänsad synskärpa eller går med höga klackar.

Just nu är det dessutom nån slags kulmen på detta gatuarbete. Kan kanske ha att göra med O-Ringen som avlöper här i sommar. Man räknar nog med många tusen turister. Det ska va´ fint förstås.

Idag skulle jag svänga iväg en snutt på lunchen.
Pga ihärdigt kullerstensläggande är cykelbanan på Stortorget avstängd. Jag gjorde en fuling som valde att rulla försiktigt på trottoaren istället. Där på en bänk utanför Tingshuset såg jag redan på håll några killar som jag aldrig i hela mitt vuxna liv har sett nyktra. Att de över huvud taget fortfarande lever är obegripligt. Mot bänken som de satt på styrde den fjärde sin trasiga kropp. Så full av alkoholrelaterade neuropatier att fötter och ben endast gick att använda med kugghjulseffekt. Plus att han tog ett steg fram och två tillbaks. Knall var vad han var.

Ändå stannade han till och försökte fokusera ögonkontakt med mig när jag rullade förbi.
- Här får man väl inte cykla, sa han.

Hur det än var (och alltid är) med hans fylla, så ska rätt vara rätt. Såklart får man inte cykla på trottoaren, så jag svarade: - Nej, det har du rätt i. Verkligen rätt.

Så gjorde jag mitt ärende och passerade samma väg tillbaka på returen. Den här gången utan att störa med trafikförseelse. Jag ledde min cykel, upp för stortorget, förbi Tingshuset och bänken med grabbarna. De prasslade precis med en blågrön påse från Systembolaget. Jag blev nyfiken och ämnade se efter vad de skulle "äta till lunch".

Döm om min förvåning när det var en pumpflaska med handsprit som drogs upp! Alla blev lika intresserade. Samtliga tog sig en stänkare...



Det är tydligen en skarp skillnad där. Mellan att cykla på trottoaren och att stjäla sig en flaska handsprit på offentlig inrättning (eller vart den nu kom ifrån). Fast, jag sa inte ett ljud om det förstås. De är nog så förnedrade som det redan är. 

För man får aldrig glömma att dessa trashankar också har sprungit barfota på sommaräng, varit älskade tandlösa trollungar och gått i första klass med vattenkammat hår. Tänk så bedrövligt att 40-50 år senare "vara tvungen" att dela på en flaska handsprit för att överleva dagen.