Lillebror går på Musikskolan i stan. Där kan alla barn mellan 7-18år som önskar, få sig en plats. Jag tror att det är fritt att lära sig i stort sett vilket instrument man vill. Lillebror spelar fiol. Ikväll har stråkorkestrarna därifrån bjudit på vårlig konsert - Stråkklanger i Vårskrud - i Axbergs kyrka.

En annan blir bara mer o mer känslig. Redan i ingångsmusiken då alla barnen och ungdomarna spelade upp tillsammans oavsett vart de befann sig kunskapsmässigt - med Gånglåt från Äppelbo - fick jag rensa tårkanalerna. Vet inte vad det är, så fort barn är inblandade i något slags uppträdande blir jag så rörd. Tror jag kände det jag hoppades att lillebror skulle känna: stolthet.

Lånad bild

Vet i alla fall att han kände stolthet efter konserten. Han har ganska nyss fyllt år och riksspelmannen som vi känner hör ihop med den här mixfamiljen, uppvaktade honom med en alldeles egen fela. I finaste retrolådan. En egen fiol!

Lillebror blev stel i nacken.
Funderade lite.
Tittade sen gott på spelemannen och sa:

- Schysst!

...
...
...


- Grymt!