Min bankdosa hade brunnit i båda ändarna kan man säga. Byte till nytt batteri gjorde ingen skillnad. Så jag travade in till Swedbank efter jobbet idag och parkerade mig i avdelningen "turnummer". Det innebär ett kösystem via nummerlapp för ärenden där inga kontanter är inblandade. Det såg ut att vara 7-8st banktjänstemän i action. I vänthallen satt totalt fem kunder.

Klockan rörde på sig. Efter fem minuter hade jag läst "alla" interna magasin om aktier och pensionsspar. Nästa fem minuter gick åt att se reklam på en teveskärm om tjänsten man kan köpa till sin iPhone. Om man nu har nån. Fortfarande satt det fem kunder med varsitt "turnummer" i näven.

Det började att kännas sådär som när man fastnar i "fel kö" på Ica. När man varvar upp sig och undrar vad som står på. Och börjar ångra eller tycka att det är så typisk att man själv alltid råkar välja fel kö.

Plötsligt dyker det upp en kvinna i medelåldern. Hon är en sk "kulturberikare" och faktiskt är bankmannen detsamma. Kanske tredje generationens. Hon dyker upp från ingenstans och hon tar definitivt inget "turnummer", men hon går rätt fram till killen och babblar på om sitt. Han ser först lite störd och upptagen ut, men jag hör inte ett ljud om att hon hänvisas till det kösystem som råder på banken. Han säger istället: "följ med här, så ska jag se". Det känns som om ärendet tar en evinnerlig tid och totalt har jag nu köat i en kvart.

Jag gör min läxa under tiden. Den som går ut på att njuta i nuet. Att inte slösa energi. Att bara uppleva det man bestämmer sig för att uppleva. Jag gör allt jag kan för att inte reta upp mig. Jag förskjuter alla planer på att gå till attack när det småningom blir min tur. Bestämmer mig för att inte förvånas när samma visa upprepar sig igen. Det dyker upp ytterligare en kvinna, den här gången med en dotter som inte har tagit något turnummer därför att de "bara ska göra det o det". Bankkillen viker sig ännu en gång och låter sig manipuleras till fullo. Själv identifierar jag krukväxter och takarmatur medan mantrat "inte värdera och slösa energi - bara vara" ringer i mitt huvud. Så blir det efter 25minuter min tur i ordningen bland oss som faktiskt köat helt enligt föreskriven ordning. Jag tänker på att "sköta mig" medan jag går fram till kontorsbåset. Och jag förbereder mig på att berätta om bankdosan som brunnit i alla ändar. När vi är framme vid bankkvinnans skrivbord hör mig mig själv ryta:

- TA INTE DET HÄR PERSONLIGT, MEN  DU HAR EN KOLLEGA SOM STRUNTAR I ERA EGNA KÖSYSTEM! HAN LÅTER SIG MANIPULERAS OCH DET UTMYNNAR SOM DU FÖRSTÅR I ATT NI KOLLEGOR KAN ÅKA PÅ FLERA SKOPOR OVETT AV DETTA SLAG DÄRFÖR ATT VI ANDRA SOM TAGIT OTURSNUMMER FÅR SITTA HÄR OCH GLO PÅ ELÄNDET I HELA 25 MINUTER! TA UPP DET PÅ NÄSTA PERSONALMÖTE ÄR DU SNÄLL!

Så onödigt, men jäklar vad skönt...