Det finns fjollor och så finns det fjollor. Ena sorten kan i min värld bäst beskrivas som fjollfjollor. De är som när Jonas Gardell spelar sig själv. Too much. Ironiska karikatyrer är det ju meningen att man ska skratta åt. När "äkta" fjollfjollor tar utrymme vill man ju bara titta bort. Särskilt när de även är curlingbarn som koketterar om sina motbjudande uttryckssätt. I seriösa forum på bästa sändningstid.