Ingen tror väl, att just jag är förvånad. Icke. Jag vet att detta förekommer. Att det sker specifikt på Kungsgården i Kumla visste jag inte, men i min värld "kan" det förekomma vartsomhelst. Det gjorde det tillomed på ett ställe dit jag blev kallad en eftermiddag. Jag skulle titta till en döende, som "så lägligt" dog precis under vår tillsyn. Vad värre var, hördes väsen från korridoren som "kunde" ha väckt döda som man säger. En personal som lackade ur på en dement kan man säga. Och i ordets rätta bemärkelse lät bägaren rinna över. Det var förfärligt. Och det fick personalen veta att jag tyckte. Alla "men" till trots bad jag personen lämna sin arbetsplats eller rakt av hålla käften, annars skulle jag se till att det blev tyst för personen inom kommunens äldreomsorg for ever.

Som jag bedrog mig! Det är alls inte så man arbetar och handskas med typen av "problem" i kommunen. Chefen skulle "se över det hela", men hur och till vad fick jag inte veta. Jag begrep mer, att det var läge för mig själv att hålla tyst. Det är väl en strid på kniven att få ihop budget, schemateknik och annan världsviktig organisationsutveckling tror jag.

Chefer för "typen" av omvårdnadspersonal har sina rötter i en annan vårdvetenskap än vad folk som lyder under Hälso o Sjukvårdslagen (HSL) har. De arbetar inte heller på fältet och golvet. De lyder inte ens själva under samma lagar som utförarna. Ändå anses de veta bäst...

Att somliga arbetstagare med natttjänst sover på sin post är ingen hemlighet för oss som har arbetat natt. Inte heller att somliga inte bara är är opassande som nattarbetare utan även generellt inom vården. Det är heller ingen hemlighet att det pågår en förfärlig svågerpoilitik inom kommunal omsorg och sjukvård. Barn och barnbarn rekommenderas och förordas på tillfälliga tjänster. I värsta fall blir dessa upplärda av den direkt olämpliga vårdpersonalen och ännu värre: blir kvar på en fast tjänst.

Samtidigt finns det arbetsplatser där man från organistationen beordrar en halv till  heltimmas sovtid mitt i natten. Där man vare sig har flata enhetschefer, sjuksköterskor eller lokala politiker. Och icke minst; det finns definitivt vårdgivare, både undersköterskor och andra som är alldeles fantastiska på sina poster.

Vad som gör mig riktigt förbannad är att det för det första inte finns status i att arbeta med omvårdnad i allmänhet och vård i synnerhet. Gjorde det det, skulle aldrig några stolpskott och andra inkompetenta figurer anställas. Lönen måste höjas för alla i kedjan. Och för att leda och fördela arbete i omvårdnad måste man ha minst samma kompetens som ansvariga utförare. Undersköterskor delegeras av sjuksköterskor, men sjuksköterskor anställer och arbetsfördelar inte. Självklart borde båda kompetenserna, dvs vård- och humanistiska vetensskapsteoretiker leda och fördela arbete.

Jag har sett och upplevt "sånadär" kärringar som nu är avskedade från Kungsgården i Kumla. Det är ett särskilt slags folk. Uteslutande svenskor. Bittra. Äckligt bittra. Och trötta. Med falska självförtroenden och fulla av missnöje som förtäcks av skådespeleri bortom det rimliga. Som arbetar för att arbete och lön är tycks vara en rättighet och aldrig för att de har gener efter Florence Nightingale i sin heriditet.

Skäms är vad jag gör, men jag  är inte ett dugg förvånad. Tyvärr.