Det är inte lätt att vara niondeklassare och förväntas veta exakt vad "man vill bli" i vuxenlivet. Vad man ska kunna tänka sig arbeta inom resten av sitt liv. Jag är själv en av dem som inte var mogen nog att välja "rätt" då. Inte att jag ångrar mig, tvärtom, jag har ju haft väldig nytta av min första yrkesutbildning och inte minst nu. Fast det kostar på att plugga. Både energimässigt och ekonomiskt. Och åren går hela tiden. Storebror är vilsen. Han tycker att det är übersvårt. Han vill tjäna pengar, slippa ungar och obekväma arbetstider samt vara snygg under tiden, då är det inte lätt att hitta rätt. Det är ingen panik för honom, än kan han fundera, men jag tycker synd om ungdomen. När man är femton är och ska det vara helt andra livsdetaljer som får råda. Hur ska de nånsin kunna föreställa sig på ett korrekt vis.

Jag utfällde "ett hot" i fredags. Tonåringar tycks vara drabbade av samma slags syndrom oavsett var de har  präglats. Jag syftar bland annat på handdukar. När en har använts tycks den vara smittsam och därför väljer man en ny till nästa tillfälle. Medan den smittade får landa på golvet. I detta hus finns fler anledningar att hota vad det gäller just toa och badrumsutrymme. Båda förstod.

Idag fick lillebror smaka på "straffet". Att efter nogrann genomgång själv städa hela toautrymmet till vad jag ansåg vara godkänt. Han suckade. Tungt.





När han sen var färdig med Ajax, trasor och borstar och beordrades att styra sig mot städskåpet så gick han istället mot badrummet. När jag frågade varför, så fick jag blekna:

-  Det vat jättekul att städa. Jag tänkte fortsätta i badrummet nu!


Okej, den grabben har kanske framtiden utstakad för sig...