Tossiga morsans omvårdnadsansvariga ringde. Frågan var om jag kunde följa tanten till doktorn. Morsan hade så ont i vänster knä och behövde kanske få lite bättre smärtstillande. När var det nu vi åkte som skottspolar till sjukhuset med henne? Augusti? När hon hade gått hela sommaren med ben lika tjocka som telklefonstolpar och man då plötsligt fick för sig att det handlade om djupa ventromboser. Ultraljudsundersökningarna visade däremot att hon hade en sk Bakercysta i vänster knäveck. Och för smärtan den triggade, ville akutdoktorn ordinera "trillaomkull" som vi brukar säga. Rävgift alltså. Jag bad att hon och främst skulle få fulldos Paracetamol och i händelse av att det inte räckte var jag villig att diskutera andra kryddor. Sagt och gjort. Fulldos betyder 1 gram var sjätte timme. Alltså 1 gram fyra gånger per dag. När jag nu frågade dsk:an så visste hon varken om Bakercystan eller fulldosen Paracetamol. De visade sig att tossiga morsan istället får 2 gram per dag. Varken mer eller mindre och vem som är den ordinerande var okänt. Nåja. Det fanns utrymme för mig att följa till doktorn på VC.

I ett annat samtal för någon månad sedan kom dsk och jag överens om att jag skulle rodda i morsans "medicinskåp". Dsk hade försökt att göra det själv med påföljd att tanten blev oxtokig. Det fick ingen annan än "dottern" göra. Jag alltså.

På Vc gick det kalas. En pensionerad doktor som påstod sig vara nästan lika gammal som tanten tog emot. Med ett hjärta och sinne av guld. Hon kvittrade och det gjorde han också. Och, han la huvet på sne när han berättade för mig hur himla stimulerande det var för honom att möta och hjälpa människor. En slags Florence får man tänka. Morsan jämrade sig när han kom i kontakt med Bakercystan. Nåt annat fel, förutom ev lite artros gick inte att finna. Och han var mycket tillmötesgående till mig som anhörig. Jag utgår kallt ifrån att det på flera ställen står omtalat att den tossiga har en livsfarlig dotter med yrkesrötter i vården. Vi samtalade. Och kom helt enligt handboken överens om att man dels inte kan krydda upp gamlingar förrän fulldoser av minst farliga preparat är provat. Och att man heller inte kan avgöra effekt förrän Complience är uppmätt. Till det behöver verkligen tossiga morsan hjälp. Fulldos Alvedon alltså!



I medicinskåpet fann jag detta. Piller i långa rader. En ICA-kasse full med askar och burkar. Och fullt av "trillaomkull". Kära nån alltså. Inte underligt att många gamlingar mår uselt. Och inte har matlust. Dessa piller är inte ordinerade på länge, men man kan verkligen fundera på hur det är ställt i omsorgen om våra gamla. Finns det verkligen piller för allt? Och kan man tillomed ordinera piller för att slippa administrera fyra gånger per dag? Ja banne mig, det tror jag nu.