Häromdagen upptäcktes att jag förutom Folsyrabrist även har ganska ordentlig D-vitaminbrist. Det senare oroar mig faktiskt inte så mycket eftersom jag tror att vi svenskar och nordbor lite till mans har detsamma. Ångrar däremot att jag inte gjorde som jag brukar, i somras. Dvs tog en resa till södersolen bara för att bränna fläsk och syntentisera vitamin D. I verkligheten blev det endast 1½ timma eftermiddagssol vid en skogssjö härhemma. Övrig semester var det ihållande regn.

Jag tror, att det där med solen är mycket viktigare än vad vi tar till oss. Människan är gjord för samspel med naturen. För luft, sol, regn och årstider. I en god mix. Själv försöker jag nu ta reda på de här alldeles fantastiska höstdagarna som senaste veckan bjudit på en härlig potpurri av färg i solsken. I bästa fall får jag fara söderut framåt juletid. Tills dess får min kropp D-vitamin via pillerburken.



Blev så förskräckt på högstadieskolan igår. När det blev rast rusade ungarna ut från klassrummet, bara för att sno in sig i mörkret vid kapphängarna. Ingen gick ut. Ingen som jag såg i alla fall. Korridoren var mörk och skum, antagligen för att ungdomarna själva hade dämpat belysningen. Och i varje fönsterlöst hörn och skrymsle hängde en klase ungar.

Mitt minne från högstadiet är en aning vagt, men jag minns tydligt från sjätte klass att lärarna gick ut och att eleverna var tvungna att göra detsamma. Minns att min magister gick ut för att han ville, och minns att det fanns andra vuxna som gick ut för att de var sk rastvakter.

Vart tog begreppet rastvakt vägen?

Ljög förresten.
Såg faktiskt två elever som hade gått ut igår.
För att röka...