Gåvoånger
Foto: Scanpix - www.e24.se
År 1555 var 50 öre årslönen för en mjölkpiga...
För en liten stund sedan var jag inne på butiken i city. Jag har länge
samlat på mynt och hade en burk med många femtioöringar
(~ ett par hundra kr) med mig. Tänkte skoja till det lite. Ifall jag hittade
något litet för en pytteslant, så skulle jag räcka över burken och säga:
"det är jämnt".
Dessvärre var jag i sådan tidsnöd att jag inte hann scrolla av butikens
innehåll och lämnade därför över burken till en dam i kassan. Ska inte gå
in på detaljerna, men nog är det passande att folk i Er bransch uttrycker
"någon form" av tacksamhet och inte "då slapp jag räkna dem i alla fall".
Har ingen bra koll på vilken ersättning de som jobbar i Era butiker får, men
de femtioöringar som just jag skänkte, känns just nu, som om de kunde
ha fått komma till bättre pass. Tråkigt. Jag är annars en frekvent och
tacksam kund hos Bröd till Bröder.
Bara en kopia av vad jag nyss skickade till ansvarig. Ångrar mig djupt. Borde ha gått tillbaka och hämtat burken för att istället skänka till Verdandi eller annan frivilligrörelse. För två hundra spänn får man ganska många nybakta kanelbullar eller annat gott i magen till fikat de håller med i värmestugan. Sånadär rävkärringar som gör insatser för att själva synas borde i min värld självsaneras bland eldsjälarna, men det är förstås bara en naiv föreställning hos mig. Folk ska bara ha och ha.
Sara hade 37 kronor i 50 öringar och skulle handla för dom i tisdags i en klädaffär i staden. Kassörskan vägrade att ta emot dom för dom använde inte sånt där. Jag blev så förbannad att jag skrev en tumme ner.