Mening

bland påstår jag ju att gud har petat på mig. Att jag har fått tillsägelse att ändra på mig eller en förvarning att se upp med det som inte gör mig gott. Ibland har denna gud eller vad det nu är, pekat med hela armen.

Det har pågått en arbetsam process i mitt liv en tid. Länge har jag anpassat mig och både dubbel, trippel och i mångfald slitit för att alla ska bli nöjda. Jag arbetar heltid i ett dagligt uppdrag där hela verksamheten går ut på tillgänglighet. Vi ger mycket mer än vad kan förvänta sig i de offentliga sektorerna. Inklusive av sig själv. Eller kanske framförallt. Nu nådde jag fram till en tydlig punkt. Det går inte att splittra sig längre. Jag kan inte i alla fall. Eller det är inget kul. Förutom att jag ju har både anseende, legitimation och varumärke att försvara. Dessutom har jag förhoppningsvis en egen personlig framtid. En ganska osäker sådan därför att mitt dagliga förvärv har en ände. Enheten kommer inte att finnas mer än under begränsad tid och jag behövde därför se över min situation före både nu och sen. Jag trivs på jobbet, men fick avslag på ansökan om att gå ner till halvtidstjänst i sex månader.

Så jag sa upp mig från min fasta tjänst.    ~ Om man aldrig hoppar, får man aldrig flyga  ~

Det är pirrigt. Det är jobbigt. Och det känns på sätt och vis osäkert. Visserligen har jag många gånger funderat på att bli eremit. Jag har tillomed i tanken provat hur det skulle vara att inte ha något materiellt alls omkring sig. Kanske inte ens tak över huvet. Och då, när jag varit låg, har det känts befriande. Nu när jag har både ny soffa, ny madrass, ny sopborste och är på gång att byta bil vore det inte lika enkelt. Jag är åtminstone för tillfället fäst vid mina grejer och trygghet är förstås viktigt. Bara jag får ihop till min hyra och de där vanliga urtrista räkningarna så ska jag väl klara mig. Äta kan man ju alltid göra på övervikten. Rött vin finns billigt i vaxad kartong.

Och som en skänk från ovan ringde, en för mig okänd enhetschef och erbjöd mig timanställning. Det är ju konstigt. Jag sa upp mig på vinst och förlust ena dagen och blev erbjuden nytt uppdrag den nästa. Det finns banne mig mening med allt som sker.


Kommentarer
Postat av: Maja

Såååå glad för din skull :D Kram!

2010-09-03 @ 18:57:24
Postat av: Tina

Om det är nån gud som petar på en vet jag inte, har inget alternativ till det heller. Men kanske snarare nånting som mognar nerifrån/inifrån utan att man är helt medveten om det förrän det dyker upp som först en känsla, småningom som en tanke och gör att man kommer fram till en ståndpunkt/vägskäl/beslut - kanske i den ordningen.



Gjorde samma sak för fyra år sen. Sa upp mig från en fast välbetald anställning, dock inte ensam utan tvåsam, men eget ansvar finns ju. Vingarna har burit, emellanåt sämre, men det har varit värt steget!



Är alltså helt övertygad om att du gör alldeles rätt! Du har ju dessutom en eftertraktad kompetens, bemanningsföretagen lär jaga dig hej vilt! Det härliga blir ju att kunna välja, säga ja eller nej!

All lycka, det kommer att bli kanon!

Kram

2010-09-04 @ 20:52:23
URL: http://tinaerikssons.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0