På fredag ska jag ta med mig tossiga morsan och fara neråt i landet så att hon får se sitt första barnbarnsbarn. Och jag måste ju också själv få se det lilla undret. Vi ska vara borta över helgen och jag har upprepade gånger påpekat att hon egentligen inte behöver bry sig om något annat än att hålla sig vid liv. Jag förbereder hemtjänsten, avbeställer maten, packar och styr upp med pengar. Förutom att jag köper in både lite nya paltor till henne, beställer klipptid och fixar present till den lille och hans föräldrar. Ändå fastnar hon. I en salig blandning av funderingar. Om och om igen. Och trots, att jag med Validation försöker möta henne i det hon tänker på. Så kom vi nyss till en punkt där jag trodde att alla hästar fanns i stallet.

- Ja ja, det ska i alla fall bli jätteroligt att få träffa Majbritt!

- Majbritt?

- Ja...

- Vem tänker du på nu mamma?

- Skulle vi inte hem till Burträsk - sa du inte det!?